Så här är det att vara vuxen: din doktor säger att du bör sjukskriva dig från din skola/jobb. För att pressen gör saker värre, sådant du inte hanterar just nu. Väl sjukskriven har du 10000 dokument som "skall ifyllas enligt nedan " och skickas in, några tiotal melj till olika studievägledare och det är ett jävla trassel. Och kommer jag överleva, kommer jag få några pengar, måste jag låna- eller äta rotfruktssoppa?
Min kära arkeologi 1 börjar inte förrän om ett år igen... jag missar denna termin pga denna sjukskrivning i mitten och om jag inte krigar mot studievägledare o lärare så har jag ingen skola att gå till i vår... och det är precis en dag för sent att ansöka till ett helt annat ämne. ÅÅÅÅÅÅHH. ;,( orkar inte!
den här situationen är mer psykisk press än när man pluggar.
Jag trampar runt på universitetsområdet, går genom löven, blicken flackar mellan personerna jag passerar. Går mellan olika möten med olika instanser på skolan. Det är iskallt, men jag har en stor varm halsduk och kramphåller en kaffe och en cigg. Det är det inne i huvudet som gör mig gråtfärdig i dag, det är så kallt och jag famlar efter hopp, ljus. får jag äta något för att bli glad? hjälper ej. blir tjock också. musik? kan ej hjälpa. Ett mess från en vän hjälper två minuter :) Jag träffar en grym tant som säger att jag ska ta tag i det, gå till nästa studievägledare. nästa ser ut som Ronny i ronny och ragge och han säger att en månads sjukskrivning kommer förlänga min studietid med ett år.
Är på gränsen nu, flippar. det finns inga klara riktlinjer i mitt huvud i dag :,(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar