Lugn och glad som jag önskade :)

Tror jag lägger ner denna blogg och lägger tiden på att publicera mina positiva sidor i livet. 

Tror nu jag vet hur jag ska tackla min ångest.
Mår himla bra just nu och tänker nog skriva ner det hemska i livet i min privata bok.

Ingen uppskattar en gnällspik och jag vill vända min uppmärksamhet mot ljuset.

Är lugn glad trots att jag är ensam och trodde aldrig jag skulle kunna det igen men det går. Vet hur nu.

Inlagd

Igår kväll satt jag sedan på jouren i tre timmar till sen ett läkarsamtal och till sist las jag in på en psykavdelning. Det är fyrapersonersrum men en är på permis så vi är tre, varav en snarkar som fan.

Är helt disorienterad och inombords känns det tomt. Det har varit läskigt och grät på hela förmiddagen, lugnat mig nu. Läkaren som är överhuvudet här som jag träffat i morse är skrämmande känslokall. Men kontaktpersonen är väldigt snäll tack och lov. Det finns stora papper, mandalas och massor av färgpennor här och ska kanske prova att göra något sånt snart.

Älskade detta inlägg av Ian Anderson i ett på ångestsjukdomar I fokus-forumet:

Hallå ångestridna
har varit dör i tjugo år .
Panik/dödsångest/ depression - jag fick hela
paketet serverat.
Jag förnekade det i typ tre år - sådär - ah det går
väl över. Men no fucking way - det accelererade.
Jag tog kontakt m läkare- provade massor av
preparat - så småningom blev det Klomipramin
alla andra gav vidriga bieffekter.
Hästkurer till en början .
Kombinerade m KBT samtal - hittade en
guldkvinna. Tog tre år att hamna på fötter
( jag gick tre ggr/ vecka) jobbade skitmycket m
själanalys, skrev upp när skakningarna
började, försökte hittas mönster.
Jobbigt. Den hör skiten fixar man
inte på tre samtal.
Kämpa på .
Kram
vi krigare måste hålla ihop.
RHB

jag har målat denna med akvarell och oljepastell

första gången på en psykavdelning

det har varit illa senaste dagarna och blev inlagd på en psykavdelning, det tog tre nätter sen kände jag att jag orkade komma ut i den riktiga världen igen.

nu känns det bättre, är med någon hela tiden och även om det svänger och jag är rädd att det ska bli så illa igen så känner jag mig rätt stabil och lugn sedan jag åkte iväg från sjukhuset.

är ledsen att jag inte kan svara mina vänners sms och inte riktigt svara när de ringer. gått ner ett par kilo och sitter och fryser vid datorn. Tack för att det finns vacker musik och sällskap, i kväll kommer vi vara fyra som ska ta det lugnt och spela spel hos mig.

Väntetid ~ jordens födelse fram till nu

Har väntat i det här rummet i typ 5 timmar. Är riktigt deprimerad. För att ha något att göra nu så beskriver jag rummet.

Rummet badar i ett avslöjande gult sken, plastmattorna gulspräckliga och de hårda utspridda sofforna i furu är också gula. En fläkt susar ständigt, sövande. Det hänger en platt-tv och låter, ingen tittar på den

nääh vet inte :/

Tittar halvaktivt på vetenskapens värld och just nu visas apor på stränder som blir packade av turisternas drinkar. En spinkig apa snor en drink från en solande tjej och vinglar iväg med den och jag hade skrattat typ i går eller nån annan dag men fan inte i dag. Måndag i dag. Dagen har varit en dimma. Varit väldigt depp, en krypande oro. åkte direkt till päronen efter att ha sovit hos pojkvännen. vågar inte vara hemma själv, vill inte vara ensam. Är vilsen :/
Idag har hela dagen varit sådär. Är inte alls stark inuti idag, Den känslan brukar annars bara hålla i sig två- tre timmar.

Det är så himla kallt ute nu, isande kallt sådär så man känner doften av eldrök och det är isigt i luften. Man hör allt mycket klarare, hundar som skäller långt bort och trafiken från en led långt bort. När det är kallt tänker man klarare men vet inte alltså, hjälper inte i dag, blä. Vill måla i en målarbok för barn, bara sitta och fylla i.

Som i den här youtubevideon, älskar den här snubben han kan göra mig lugn ibland.
what to do on a bad day

men idag känns det som om inget hjälper :(

Det ena slår ut det andra

Fysisk smärta tränger bort psykisk ångest. Därför är jag stabil och accepterande, inte ens tom, inte alls deppig :)  (Morfinet kan vara en bidragande faktor)

Väljer lätt fysisk smärta före psykisk tomhet och ångest, alla gånger :D utom möjligt vis illamående, det är det många som håller med mig om.

AAAAJ ooont. Men får snart opereras.

Oväntat lördagssnacks!

Morfin och näringsdropp! Behöver inte tänka på varken middag eller berusningsmedel i kväll ;)

Bifogar teckning jag gjorde medan jag fortfarandehade sinnesfrid nog :p
Gav den till kvinnan bredvid som blöder som attan.

:/

Men börjar känna mig ensam nu och ingen kommer och ger lägesrapport, ett gnälligt högljutt barn springer runt precis utanför mitt skynke och tanten jämrar sig och trycker på larmknappen hela tiden, hon vill ha mer morfin. Försöker hålla mig lugn men barnet stressar mig som fan och jag har fett ont.

Kärlek

Natten mot fredag, underbar; var så lugn och somnade kramandes en vän dom också behovde sallskap mot sin ångest, kände hur hennes andetag blev lugnare och lugnare tills hon tillslut sov. Min andra vän somnade bakom mig och tryggare än så kan det inte bli, blev tårögd av tacksamhet xor vår vänskap♡

En väldigt tyst akutmottagning

Är på akuten och har fett ont. Men det är ingen fara, det kommer lösa dig snabbt tror jag. Lite smärt dämpning bara. Utanför är det helt lugnt, antar att folk undviker akuten en lördag eftermiddag om de absolut kan. Finns roligare saker att göra en lör liksom ;)
Är på ett lugnt harmoniskt humör., när man har feber eller väldig t ont är det som om kroppen inte väljer att lägga energin på ångest verkar det som.
Utanför skynket är det så lugnt och tyst, en kvinna sover bredvid med lugna andetag och en äldre tant ligger i gången och gnyr då och då. Hoppas de inte har för ont.

Jag är ändå rätt nöjd., är hellre på akuten för smärta än hemsk ångest,  och som syns så har jag ett glossigt magasin att dregla i så ;)
Kram på er

Bilder tagna i väntan!

Har plåtat med luren när jag väntat utanför inför instanser innan möten i dag, små detaljer

Yees! Stand up for gods sake

Jag är väldigt glad för är på väg in till stan för att se standup med två vänner! Sen får jag sova över hos en av dem långt bort från där jag bor, älskar att byta miljö ;)
jag har lyckats bli riktigt glad nu innan tack vare grendel och misericordia, målat lite, sjungit med och klarat av att vara inne på FB och pratat med folk.
Tack och lov för ljusa tankar ♡

***

Håll isbitar i händerna tills de smält och dina fingrar domnat. plåga dig lite mer.

vänd vänd vänd

Sitter med kaffe och en cigg under fläkten och famlar i huvudet efter saker jag kan göra som vänder min stämning. I dag har det varit en dålig dag och jag har gråtit. Ingen fast punkt i dag, ingen fast grundstämning i huvudet alls. Känns som jag bara irrat runt. Allt påverkar så starkt- folks ansikten, bemötanden, sms. Man blir matt- kom hem och sov en timme. Det mörknar och det är så tyst här i lägenheten. Famlar, famlar.

Men det har också varit lite ljus i dag. Direkt efter löpbandet på gymmet, och också när jag såg studievägledaren blonda raggar-Ronny med snusdosa på sitt skrivbord och han hade spotify på datorn. Han kändes mänsklig. var förundrad och grät en skvätt över det när jag gick därifrån också. så olik den andra kalla kvinnan jag träffade i mötet innan honom. och solen som gnistrade mellan de eldfärgade träden. när solen lyser vrids glädjen upp ett par steg- hur nere jag än är.

 Ska sätta på hög musik och teckna. Och i kväll kommer en vän, vi ska kolla på Game of thrones. ja, vi är efterblivna ;)

iskallt, löv, universitetsområdet

Så här är det att vara vuxen: din doktor säger att du bör sjukskriva dig från din skola/jobb. För att pressen gör saker värre, sådant du inte hanterar just nu. Väl sjukskriven har du 10000 dokument som "skall ifyllas enligt nedan " och skickas in, några tiotal melj till olika studievägledare och det är ett jävla trassel. Och kommer jag överleva, kommer jag få några pengar, måste jag låna- eller äta rotfruktssoppa?

Min kära arkeologi 1 börjar inte förrän om ett år igen... jag missar denna termin pga denna sjukskrivning i mitten och om jag inte krigar mot studievägledare o lärare så har jag ingen skola att gå till i vår... och det är precis en dag för sent att ansöka till ett helt annat ämne. ÅÅÅÅÅÅHH.  ;,( orkar inte!
den här situationen är mer psykisk press än när man pluggar.

Jag trampar runt på universitetsområdet, går genom löven, blicken flackar mellan personerna jag passerar. Går mellan olika möten med olika instanser på skolan. Det är iskallt, men jag har en stor varm halsduk och kramphåller en kaffe och en cigg. Det är det inne i huvudet som gör mig gråtfärdig i dag, det är så kallt och jag famlar efter hopp, ljus. får jag äta något för att bli glad? hjälper ej. blir tjock också. musik? kan ej hjälpa. Ett mess från en vän hjälper två minuter :) Jag träffar en grym tant som säger att jag ska ta tag i det, gå till nästa studievägledare. nästa ser ut som Ronny i ronny och ragge och han säger att en månads sjukskrivning kommer förlänga min studietid med ett år.

Är på gränsen nu, flippar. det finns inga klara riktlinjer i mitt huvud i dag :,(

första orden här

Våra dagar är fyllda av ljus och mörker- så är det för oss alla. Men bergochdalbanan för några av oss är okontrollerbar- ett fritt fall som till slut rätas upp och sedan okontrollerat kastar upp dig i hög lycka, för att snart ge dig skräcken att snart- snart- kommer nästa fall nedåt.

Trodde det var att jag var tonåring som förklarade mina gråtattacker, den otroligt höga lyckan när jag fick se vackra skogar och havet eller ansiktet av den jag älskar- varför jag kunde fastna mitt i en rörelse och pappa skämtade att jag "lekte staty"- varför jag plötsligt kunde gråta hejdlöst när jag föll ner i hopplöshet. varför jag plötsligt var totalt ointresserad av och inte ville träffa en person jag en dag tidigare ville spendera all evighet med.

Men det fortsatte, tonårstiden övergick i ung vuxen. Borderline är iskall som en dom men förklarar väldigt mycket- Men ibland känns det som om hela borderline-diagnosen är en elak lek av okända krafter som vill skaka om min värld. Och ibland är problemen så påtagliga som en hand som stryper till runt halsen. Det måste vara inåtvänd problematik- jag kastar aldrig något på någon ;) dock på mig själv. har ätstörning också- det godaste är cigg och kaffe. Nog med svammel

I den här bloggen kommer jag skriva av mig om olika saker i mitt liv 

och jag gör den öppen för alla

Lägger in lite av mina målningar o skisser då och då.